Johanna Salander är konstnärlig ledare och regissör på Ögonblicksteatern i Umeå. Hon är också tvillingmorsa till tonåringar och just nu dessutom småbarnsförälder. Hjärtat har hon i norra Sverige, I Umeå och på Höga Kusten. 

En stark drivkraft i Johannas arbete är att skapa bredare representation och fler verkligheter på scenen. Bland annat har hon under tre år jobbat med projekt Normal för att tillgängliggöra scenkonsten för människor med olika funktionsvariationer. Och med projektet Minoritet i en minoritet för att synliggöra personer med dubbla minoritetsidentiteter, i Palestina, Sverige och Sápmi.

Linjen i Johannas arbete är att arbeta med det som skaver i samtiden genom att gestalta utopiska verkligheter inom räckhåll. Att presentera bilder och berättelser som kan skapa förändring genom att publiken vill spegla sig i dem. Och att genom scenkonsten bereda plats för berättelser som tidigare osynliggjorts, både på scen och i publiken. Johanna skapar föreställningar för olika åldersgrupper och med olika bärare av de berättelser som lyfts fram, når hon många olika publikgrupper.

Johanna debuterade som dramatiker med föreställningen KILLARNA där heteronorm och machoideal problematiseras genom gestaltning av systerskap. Och I projektet Bastuklubben fortsatte hon att gräva i systerskapets praktik genom att låta bygga en bastu på hjul där både skådespelare och publik tog plats för att undersöka systerskap och förtrolighet. Ett sätt att genom scenkonst skapa efterlängtade rum.

Hur ser den konstnärliga visionen kontra verkligheten ut? Och hur skulle kulturpolitiken fungera i deras drömsamhälle?

Carina Ehrenholm har själv bakgrund som konstnärlig ledare på Turteatern i Kärrtorp, och har därefter tagit en konstnärlig master samt undervisat i konceptuell scenkonst på Teaterhögskolan i Malmö. Det var en miljö som präglades av ett pågående samtal om scenkonst: Hur skapas gynnsamma förutsättningar för intressant scenkonst? Vad är intressant scenkonst? Vad väcker intresse? Vad skapar engagemang? Vad gör att ett koncept funkar och ett annat inte? Hur kan vi dra ur kunskap ur vår pågående praktik? När hon sedan flyttade tillbaka till Stockholm fanns en längtan att låta detta samtal fortsätta i någon form.

Anders Lorenzon är verksamhetsledare för Teatercentrum Öst. Under våren 2021 beviljades Teatercentrum ett stöd för att göra någon form av dokumentation av den pågående Pandemin och Anders var projektledare för detta. Under ett telefonsamtal mellan Anders och Carina föddes idén om att låta dokumentationen bestå av fördjupade samtal med konstnärliga ledare på fria teatrar runt om i landet. Detta resulterade i den första säsongen av Teatercentrum podd: Teatrarna och pandemin och en bärande idé har varit att låta de medverkande formulera och dela med sig av erfarenheter, insikter och nyvunnen kunskap utifrån den unika period som pandemin utgjorde.

I säsong 2 kretsar samtalen kring den konstnärliga verksamheten i stort, och om scenkonstens förutsättningar, möjligheter och svårigheter. Hur bildades gruppen och vilka visioner låg till grund för drivkraften framåt? Var befinner sig de konstnärliga ledarna i sin praktik just nu? Hur skulle en välfungerande kulturpolitik se ut, om de själva fick bestämma?

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.