検索キーワード： 著者 "Emelie Robin Eklund - translator" すべてのカテゴリー

De var på hotellrummet. Hon måste ha somnat, för när hon vaknade hörde hon hans röst i örat: "Klä på dig. Jag väntar." Hans mörka, lugna, sexiga stämma. Hon gick ut i badrummet, tände den lilla vägglampan, hittade silkesmanschettremmarna de hade köpt i Amsterdam, band dem runt handlederna, fäste det svarta läderhalsbandet runt halsen och fäste nyporna i vardera bröstvårta med den smala kedjan hängande mellan brösten.

Den här fredagsmorgonen började som så många andra, men jag visste att resten av dagen skulle skilja sig från mängden. När vårsolen för några dagar sedan äntligen tog sig igenom det gråa molntäcket ville jag själv bryta mig ut ur de monotona cirklar som var mitt liv. Jag bestämde mig för att jag skulle skämma bort mig själv i helgen. Under förevändning att lägenheten behövde en rejäl vårstädning blev jag ensam kvar när de andra åkte till sommarstugan. Trots dåligt samvete gick jag ut och inhandlade lite nya kläder, bokade tid på ett solarium och hos en massör.

Han var raka motsatsen till vad hon hade förväntat sig, och väldigt olik fikets vanliga klientel. Kaféet brukade vara fullt av unga politiker, jazz- och bluesmusiker och konstnärer. Inte unga män i trasiga yllebyxor, med halvt uppsatt hår och tryckta T-shirts. För första gången på det här fiket stängde hon boken och lade den på bordet. Det här var egentligen inte ett ställe för henne att spana på män, utan ett ställe där hon kunde komma bort och koppla av på. Ändå lyckades han dra till sig hennes uppmärksamhet.

Doris återvände till vardagsrummet, men den här gången satte hon sig på armen till min fåtölj i stället för på soffan. Jag stelnade till av förvåning när hon slog sina armar runt min hals och frågade med sin eleganta röst om de andra höll med henne, om att jag var en snäll och artig men fattig man som förtjänade bättre. Innan jag återfick fattningen hade de andra bekräftat Doris uppfattning om mig. Samtidigt reste de sig upp och gick fram till mig. De tog min hand och ledde mig nerför trappan från vardagsrummet till ett varmt rum med ett massagebord, ett par fåtöljer och en säng.

Linda ledde mig ut på den mjuka mattan där hon satte mig på knä. Innan jag hann fundera över vad som skulle hända strömmade pulserande, orientalisk musik ut ur högtalarna. Linda började dansa en förförisk dans på egen hand och utförde en slags bakvänd striptease, i det att hon började med trosorna. Långsamt, långsamt, utan att avslöja något, dansade hon runt mig, lirkade av sig sina tunna, röda tangatrosor av finaste silke och spelade upp en liten scen som avslutades med att hon släppte trosorna i mitt knä. Förförelsen var total och fullständigt omöjlig för en normalt utrustad man att motstå.

Jag upptäcker att jag har problem med att välja mellan massage och ett varmt bad. Båda skulle vara himmelskt. Massage? Bad? Massage? Bad? Jag har på mig cykelbyxor och njuter av den strama, heltäckande känslan de ger runt benen, över rumpan, i skrevet. Jag har inte lust att ta av mig dem, så jag bestämmer mig för massage istället för ett bad (först senare går det upp för mig att jag skulle ha kunnat badat i cykelbyxorna, men det får vara en bra utgångspunkt till nästa gång). Jag vet inte längre vart den här lilla resan ska föra mig, men jag vet åtminstone att den börjar med en massage.

Jag hittade henne i hörnet längst bort. Trots alla färgglada lampor låg det nästan helt i mörker. Hon lutade sig mot balustraden och såg på sjön som glittrade i mörkret nedanför den stora egendomen. "Springer du alltid efter kvinnor samma kväll du träffar dem?" frågade hon. "Vänder du dig alltid om efter självgoda män?" parerade jag. Vi hörde steg från någon som gick över terrassen. Hon tystnade. Utan att släppa taget vände jag mig om och kände igen siluetterna av de två unga servitörerna. De kom närmare och ett ögonblick var jag rädd att de skulle välja vårt hörn.

"Upp, upp, upp," upprepar jag, den här gången lite mer otåligt, på gränsen till hysteriskt. Han sätter sig på sängkanten, ser på mig och flinar. "Åh, husets herre kommer hem och då är inte mina tjänster längre önskvärda", säger han och ler förnöjt. Jag nickar bekräftande till en dusch och drar otåligt i lakanet. Han välter av sängen, ser på mig och flinar, gnider sig i skrevet och går ut i badrummet. Jag sliter av sängkläderna, stoppar dem i tvättkorgen, öppnar fönstret för att lufta och letar upp rena sängkläder.

"Det är här vi ska in", säger min vän vänligt. Jag stannar upp och tittar på huset. Det lyser mysigt och lockande från de gamla fönstren. Jag tar ett djupt andetag, men jag kan inte röra mina ben trots att en iskall vind försöker tvinga in mig i det mysiga huset. Lars tar mig i handen och likt ett förskolebarn leder han mig genom grinden och mot den blåmålade dörren. De som bor här har redan satt upp sina juldekorationer, trots att det bara är början på december. Innan vi hinner fram för att ringa på, öppnas dörren och en ung man med blont hår sticker ut huvudet och ler varmt.

Med ens kom han ihåg henne. Två-tre dagar tidigare hade hon lämnat in filmerna för framkallning. Han hade lagt märke till henne. Doften av henne. Utseendet. Hon hade haft en erotisk aura, trots att hon varit insvept i en fotsid regnkappa. Under en moderiktig sydväst i svart lack hade en aning av ett leende lekt mot honom. Men så var hon borta. Bara doften av henne hade hängt kvar en stund. Leon drog efter andan. Han minskade farten på maskinen så att han kunde studera varje bild noggrant. Kvinnan strippade framför honom.

Min tro på omedelbar kärlek uppstod på en buss över en fjällövergång i ett främmande land. De kulturella skillnaderna mellan oss skapade ofta mindre konflikter, och mitt bristande språk och hennes våldsamma temperament gav extra näring åt elden. Men vår älskog tog ingen skada av våra sammanstötningar, den blev snarare mer intensiv efter varje liten konfrontation. Hon erkände att hon njöt av känslan att bli tagen – hårt och en aning mot sin vilja. Detta berättade hon för mig i små stycken över tid, som om hon avslöjade svaret på en gåta bit för bit.

Jag visste att Granlihytta var uthyrd den här sommarveckan och tänkte gå förbi och se om det fanns gas och ved tillgängligt. Jag tog hunden med mig och gick över gärdet längs fårstigarna. Stugan ligger i en liten glänta med ganska tät granskog runt omkring. Det är bra kvalitet här, jag tänker flyktigt att här borde det gallras en del skog inom de närmaste åren. Jag stannar en bit från stugan. Mellan träden ser jag att gästerna har hängt ut täcken och kuddar genom fönstren, madrasserna står lutade längs ytterväggen. Förnuftigt, tänker jag, för jag vet att Granlihytta inte har varit besökt så mycket de senaste åren.

Thomas och jag var på cykeltur. Det var sommarlov. Dum Boys hade nyligen släppt Splitter Pine och det råa riffet genljöd från en bergsprängare på pakethållaren när vi trampade ut från gården genom Meråker, mot Sverige. När vi kom till en fäbod vid en liten sjö hade det börjat skymma. Vi knackade på dörren och frågade kvinnan som bodde där om det var okej att vi slog upp vårt tält bakom uthuset. Det var helt i sin ordning, men så fort vi hade grillat korvarna och var mätta och belåtna började det hällregna.

"Du höjer upp ditt skrivbord så att vi båda kan stå upp och titta på kalkylbladet på skärmen. Du sträcker ut armen och pekar på en siffra. Du drar tillbaka armen igen. Din överarm rör vid min. Varenda rörelse gör att doften av din parfym tränger ännu längre in i min hjärna. Långsamt tar den kontroll över mina tankar, mina rörelser, mina stämband. Jag flyttar min fot en aning så att jag snuddar vid din höft. Men jag har ingen aning om vad ditt kalkylblad handlar om. Försiktigt kastar jag en blick mot Karin, som sitter vid skrivbordet mitt emot ditt.